Ställplats Gällivare: Din Port till Arktiska Äventyr
Husbils- & Husvagnsplatser i Gällivare med Närhet till Natur & Centrum
Loading...
2 campingar i området
Gällivare Camping
Hitta din perfekta ställplats på Gällivare Camping! Fullserviceanläggning nära natur, stad & motorsport (MMCKMX). El, dusch, bastu, restaurang.
Dundret Camping
Upptäck Dundret Camping – en åretruntöppen ställplats i Gällivare med el, service & aktiviteter som skidåkning, vandring & norrsken. Boka din plats!
En resa genom tid och rum i historiska Malmfälten
Upptäck historiska pärlor från din ställplats i Gällivare
Gällivare är en fantastisk destination där storslagen arktisk natur möter en rik, mångfacetterad och djupt fascinerande kulturhistoria. För dig som reser med husbil, plåtis eller husvagn erbjuder denna nordliga region en helt perfekt blandning av stärkande avkoppling och lärorika äventyr. Genom att etablera en bekväm bas på en ställplats Gällivare får du den optimala utgångspunkten för att i din allra egna takt utforska allt som detta unika och vidsträckta område har att erbjuda. Här är det enkelt att vakna till den friska, klara fjälluften, koka morgonkaffet i lugn och ro i förtältet, och därefter ge sig ut på en genuin tidsresa bland regionens mest fängslande historiska landmärken.
Lappland och området kring Malmfälten bär på starka och gripande berättelser som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. Det är en spännande och historiskt viktig knutpunkt där den tusenåriga samiska kulturen, en oerhört stark och banbrytande nybyggaranda samt en världskänd, storskalig gruvindustri har flätats samman för att forma det moderna samhälle som finns idag. Med basen på en välplacerad ställplats Gällivare är det aldrig särskilt långt till de exakta platser där denna storslagna historia faktiskt ägde rum. Det går mycket smidigt att byta ut husbilens ombonade bekvämlighet mot spännande, historiska utflykter till vackra gamla träkyrkor, som den välkända Gällivare gamla kyrka (även kallad Ettöreskyrkan), eller de välbevarade bruksmiljöerna som vittnar om industrialismens intåg i norr.
När husbilen står tryggt parkerad på en naturskön ställplats Gällivare får du stor möjlighet att verkligen djupdyka i arvet från förr. Varje enskild historisk plats i kommunen bär på sitt helt unika arv och ger en djupare förståelse för hur livet norr om polcirkeln har tett sig genom århundradena, under både bistra vargavintrar och ljusa, ljumma sommarnätter. Här går det att följa i spåren av de strävsamma rallarna som byggde Malmbanan, lära sig mer om renskötselns centrala roll i det vidsträckta världsarvet Laponia och se hur de historiska gruvsamhällena kontinuerligt har utvecklats och förändrats fram till våra dagar. Att ha sin övernattning ordnad på en trevlig ställplats Gällivare innebär att det inte finns någon anledning att stressa; det finns all tid i världen att strosa genom kulturhistoriska utomhusmuseer, besöka lokala hembygdsgårdar och ta in den genuina atmosfär som vilar över landskapet.
Det allra finaste med att ha sitt rullande hem med sig och nyttja en central eller naturnära ställplats Gällivare är just den totala friheten. Många av de mest betydelsefulla historiska sevärdheterna ligger på ett behagligt och lättillgängligt avstånd. Detta gör det extremt enkelt och flexibelt att planera in både kortare förmiddagsbesök i närområdet och mer omfattande heldagsutflykter ut i den milsvida vildmarken. Efter en lång dag fylld av spännande nya intryck, fascinerande människoöden från förr och vacker historisk arkitektur, är det sedan obeskrivligt skönt att kunna återvända till sin egen lilla trygga oas. Kanske smälts dagens många historiska upplevelser i solstolen under markisen, medan den magiska midnattssolen lyser upp himlen under sommarmånaderna, eller framför ett vackert sprakande norrsken i den krispiga höstluften.
För den historieintresserade resenären är en rullande semester i norra Sverige en fantastisk upplevelse, och planeringen börjar med att hitta den perfekta uppställningsplatsen. För att göra den stundande resan så minnesvärd, lärorik och innehållsrik som möjligt, presenteras här de absolut mest intressanta och kulturellt betydelsefulla historiska platserna i närområdet. Denna handplockade guide är skapad för att leda rätt bland de olika epokerna och berättelserna. Nedan följer en spännande sammanställning över historiska sevärdheter i Gällivare som absolut inte får missas. Låt historien inspirera, planera nästa dags rutt direkt från din ställplats Gällivare och förbered ett storslaget möte med det stolta och levande kulturarvet som döljer sig alldeles bakom de magnifika fjällvyerna.
Gällivare gamla kyrka nära din ställplats i Gällivare
Ettöreskyrkan från 1747 och den tidiga samiska historien
När husbilen är parkerad på en bekväm ställplats Gällivare är ett djupgående besök vid Gällivare gamla kyrka ett genuint måste för den som vill förstå regionens tidigaste historia. Denna unika träbyggnad, naturskönt belägen intill Vassaraälven, är ortens allra äldsta bevarade byggnad och bär på en fascinerande och komplex historia som sträcker sig tillbaka till 1700-talet. Bakgrunden till kyrkans tillkomst bottnar i den svenska statens ambitioner att stärka sin geopolitiska närvaro i norr och att kristna den lokala samiska befolkningen. Uppdraget att rita och bygga kyrkan gick till byggmästaren Hans Biskop, som härstammade från finska Österbotten. Arbetet påbörjades 1746 och innebar enorma logistiska utmaningar, där allt timmer var tvunget att fällas för hand och sedan flottas längs de outbyggda vattendragen. Kyrkan invigdes 1747 och kallades ursprungligen för Fridrich, efter den dåvarande regenten kung Fredrik I. I folkmun är byggnaden dock internationellt känd som "Ettöreskyrkan". Detta specifika smeknamn härstammar från den riksomfattande och högst ovanliga finansieringsmodellen av bygget. För att täcka de stora kostnaderna ålades nämligen varje hushåll i hela det dåvarande svenska riket att betala ett öre kopparmynt i extra skatt årligen under en fyraårsperiod. Detta beslut mötte stundtals stort motstånd i södra Sverige, men insamlingen genomfördes och kyrkan kunde färdigställas. Den blev därefter snabbt en central punkt för den årliga vintermarknaden, där samer, nybyggare och handelsmän från kusten möttes för att byta varor och betala in sina skatter till kronan. Byggnaden är konstruerad som en traditionell timrad långhuskyrka och är helt i avsaknad av modern elektrisk belysning. Det rustika och kärva kyrkorummet lyses istället upp enbart av levande ljus från handsmidda väggfasta ljusstakar och äldre takkronor av mässing. Ett anmärkningsvärt arkitektoniskt drag är avsaknaden av en konventionell altartavla; man har istället tagit upp ett stort fönster i koret så att den omgivande, ständigt skiftande norrländska naturen får fungera som en levande bakgrund under gudstjänsterna. År 1901 genomfördes en mycket omfattande restaurering av kyrkan under ledning av den framstående industrimannen Carl Otto Bergman. Under detta arbete gjordes en oväntad upptäckt när arbetarna bröt upp golvplankorna. Man fann ett stort antal gravar under kyrkgolvet, vilket tidigare varit en vanlig begravningsmetod för de mest framstående medborgarna i församlingen. De mumifierade kvarlevorna dokumenterades noggrant och har numera fått en gemensam och fridfull viloplats på den intilliggande kyrkogården, markerad med en minnessten. Att vandra runt i och ikring denna historiska byggnad ger en sällsynt och djup insikt i regionens tidiga samhällsstruktur, långt innan järnmalmen och den storskaliga gruvexpansionen tog fart och ritade om kartan. För besökare erbjuder denna historiska pärla en stunds total stillhet, reflektion och oöverträffad historisk närvaro, och allt detta finns tillgängligt bara en kort tur från din valda ställplats Gällivare.
Kaitumvägen, 982 31 Gällivare
Utforska Kåkstan i Malmberget från en ställplats i Gällivare
En rekonstruerad kåkstad och industrins mörka pionjärår
För besökare som har etablerat sin bas på en ställplats Gällivare är ett besök i Kåkstan, beläget i det närliggande gruvsamhället Malmberget, ett resmål som med nästan brutal tydlighet levandegör regionens tidiga industriella kulturarv. Kåkstan är idag en noggrant historiskt rekonstruerad byggnadsmiljö som fångar den intensiva, smutsiga och kaotiska nybyggaranda som rådde under slutet av 1800-talet, en period som ofta liknas vid en nordisk guldrusch. Även om järnmalmen i berget hade varit känd sedan 1700-talet, var det först när Malmbanan mellan kusten i Luleå och Gällivare färdigställdes och öppnades år 1888 som en storskalig exploatering blev logistiskt möjlig. När tågen började rulla exploderade befolkningen bokstavligen över en natt. Arbetare, lycksökare och ingenjörer strömmade till från hela landet för att bryta den rika järnmalmen, men bostadsbristen var omedelbar och akut. De tidiga gruvbolagen saknade både resurser och vilja att bygga ordentliga bostäder till mer än en bråkdel av den massiva arbetsstyrkan. Resultatet blev att tusentals människor hänvisades till att uppföra egna, högst provisoriska och primitiva skjul på statens överloppsmark strax utanför det planerade bolagsområdet. En oreglerad och trångbodd kåkstad växte snabbt fram i direkt anslutning till Kaptensgruvan. Kring sekelskiftet bodde omkring 7 000 personer i Malmberget, varav merparten trängdes i dessa enkla bostäder som ofta byggdes av kasserat material, dynamitlådor eller helt enkelt grävdes ut som jordkulor i sluttningarna. De sanitära förhållandena var bedrövliga; bristen på rent vatten och avlopp ledde till återkommande utbrott av tyfus och andra smittsamma sjukdomar. Den stränga subarktiska kylan under vintermånaderna gjorde livet i de oisolerade skärmycklingarna till en daglig kamp för överlevnad. Centrum i detta myller var Västerlånggatan, som trots misären kantades av en livlig kommers med klädaffärer, bagerier, kaféer och de beryktade lönnkrogarna där illegal brännvinsförsäljning frodades. Samhället var djupt segregerat mellan bolagets välordnade tjänstemannabostäder och kåkstadens anarki. Efterhand som samhället började stadsplaneras från statligt håll i början av 1900-talet sanerades bebyggelsen systematiskt bort, och vid mitten av 1900-talet var nästan alla ursprungliga kåkar rivna och ersatta med moderna hus. För att uppmärksamma ortens 100-årsjubileum 1988 fattades dock beslutet att återskapa denna unika miljö. Genom att detaljstudera äldre fotografier från det kommunala bildarkivet kunde man bygga upp en skalenlig och tidstypisk gatumiljö. Idag kan du strosa bland dessa fasader och bland annat besöka Enoch Finkelsteins Godtköpsbod, en av de mycket få originalbyggnader som de facto överlevde rivningsvågorna. Finkelstein var en judisk immigrant som kom via Sundsvall 1894 och försåg gruvarbetarna med kläder av hög kvalitet, vilket ironiskt nog bidrog till ryktet att arbetarna i Malmberget var ovanligt välklädda trots att de vadade i lera på gatorna. Att spendera några timmar här ger en ovärderlig och mycket påtaglig inblick i de extremt hårda men dynamiska levnadsvillkor som lade grunden för dagens moderna svenska välstånd, och platsen är ett utmärkt utflyktsmål från din ställplats Gällivare.
Kåkstan, 982 31 Malmberget
Gällivare hembygdsområde nära din ställplats i Gällivare
Ett fönster mot 1800-talets agrara och tidiga industriella samhälle
Ett annat oumbärligt stopp för den historiskt intresserade som reser med husbil och letar efter en bra ställplats Gällivare är det vidsträckta och naturskönt belägna Gällivare hembygdsområde. Det är ett välskött och mycket omfattande friluftsmuseum beläget alldeles intill den rofyllda Vassaraälven, där kommunens samlade kulturhistoriska arv har flyttats och bevarats på en och samma plats. Området ägs av Gällivare kommun men drivs med stort engagemang av Gellivare sockens hembygdsförening, och utgör en fascinerande visuell tidsresa från 1800-talets mitt fram till modern tid. Mellan åren 1950 och 1980 genomfördes ett omfattande räddningsarbete där en rad kulturhistoriskt oersättliga byggnader flyttades hit från olika utrotningshotade byar i trakten för att skyddas från rivning och bevaras för framtida generationer. Bland de mest anmärkningsvärda och storslagna byggnaderna återfinns Yrttivaaragården från 1887. Denna massiva timmerbyggnad speglar ett ovanligt välbärgat bondehushåll i regionen och visar på den tidens komplexa självhushållning där inkomsterna från jordbruk och boskapsskötsel drygades ut med inkomster från jakt, fiske och skogsbruk i ett mycket krävande subarktiskt klimat. En annan byggnad som berättar en helt annan del av historien är den så kallade Engelska baracken. Denna byggnad uppfördes på 1880-talet av det brittiska järnvägsbolaget "The Swedish and Norwegian Railway Co Ltd". Engelsmännen hade fått den ursprungliga koncessionen att bygga järnvägen från Luleå till Gällivare för att frakta ut malmen. Byggnaden restes för att hysa de utländska ingenjörerna och tjänstemännen under den allra första brytningsepoken. Företaget gick dock i dramatisk konkurs 1889 på grund av det hårda klimatet och de tekniska svårigheterna, varpå den svenska staten tvingades gå in och ta över projektet. Baracken står idag kvar som ett tydligt monument över det tidiga och ofta problematiska internationella inflytandet i regionen. En annan mycket sällsynt attraktion på museiområdet är en osedvanligt välbevarad väderkvarn från byn Yrttivaara. Väderkvarnar är historiskt sett i princip helt obefintliga i Norrbotten på grund av bristen på lämpliga vindförhållanden och traditioner, och denna specifika byggnad är en av endast två bevarade i hela länet. Dess konstruktion skvallrar om starka historiska kulturkontakter och kunskapsutbyte med finska Österbotten, där väderkvarnar var betydligt vanligare. På hembygdsområdet kan du även i detalj studera den gamla epidemisjukstugan från 1890-talet, en byggnad som spelade en oerhört central och tragisk roll under utbrotten av tuberkulos och den förödande spanska sjukan kring 1918. Här finns också den kände samiske konstnären Nils Nilsson Skums ateljékåta med anor från 1930-talet. Skum var en pionjär som genom sin detaljerade konst dokumenterade och bevarade minnet av den traditionella renskötseln under en tid av snabb samhällsomvandling. Att ta en lugn promenad här bland de grånade timmerhusen, noga studera interiörerna och lära sig om skogsbrukets, renskötselns, nybyggarnas och de tidiga ingenjörernas gemensamma historia är både djupt rogivande och mycket bildande. Det gör platsen till ett av de allra mest rekommenderade besöksmålen för alla som har valt en ställplats Gällivare som sin bas.
Vassaraälven, 982 31 Gällivare
Fjällnäs slott och dess arkitektoniska historia i Gällivare
Ett storslaget landmärke från gruvnäringens mest optimistiska era
När du blickar upp mot det karga lågfjället Dundret från din bekväma ställplats Gällivare är chansen stor att du lägger märke till en spektakulär byggnad som bryter av fundamentalt från den annars traditionella norrbottniska arkitekturen. Fjällnäs slott, strategiskt och utomordentligt vackert beläget vid bergets fot, är ett arkitektoniskt mästerverk och en mycket välbevarad kvarleva från gruvnäringens allra mest optimistiska och expansiva pionjärår. Denna pampiga och vidsträckta träbyggnad uppfördes under året 1888, exakt samma avgörande årtal som Malmbanan äntligen färdigställdes och den provisoriska kåkstaden i Malmberget i rasande fart började växa fram ur vildmarken. Bakom detta storslagna och mycket kostsamma bygge stod Carl Otto Bergman, en före detta överste, lokalpolitiker och framstående industriman som i folkmun ofta kallades för "Norrbottens kung". Bergman kom att spela en helt avgörande och dominant roll för hela Gällivares moderna ekonomiska utveckling. Han var chef för det nystartade lokala gruvbolaget och utnyttjade sin maktposition och sina finansiella muskler för att bygga ett sällsynt representativt residens. Syftet var inte enbart att skaffa sig en bekväm bostad, utan primärt att skapa ett palats som visuellt skulle imponera på både besökande nationella politiker och internationella kapitalinvesterare som man var helt beroende av för fortsatt expansion. Fjällnäs slott är omsorgsfullt ritat med mycket tydliga influenser från den för tiden högsta modetrenden inom exklusivt trähusbyggande: den så kallade schweizerstilen. Byggnaden är prydd med en riklig och extremt detaljerad snickarglädje, utsirade och takförsedda träbalkonger, svarvade pelare och en grandios entré som förde tankarna till kontinentens finaste kurorter snarare än den lappländska tundran. Byggmaterialet, inklusive stora mängder exklusivt fönsterglas och tunga kakelugnar, transporterades med stor möda upp via det nya järnvägsnätet. Fjällnäs stod i en skarp, och för den lokala arbetarklassen nästan provocerande overklig, kontrast till de extremt dragiga skjul, jordkulor och dynamitlådor där merparten av de vanliga gruvarbetarna i Malmberget tvingades bo och frysa. Under slutet av 1800-talet fungerade "slottet" som en glittrande och exklusiv central knutpunkt för regionens ditresta societet. Här arrangerades överdådiga middagar, jaktlag och i salongerna slöts avtal av enorm ekonomisk betydelse för hela riket. Byggnadens status nådde sin absoluta kulmen år 1894 när kung Oscar II stannade till här och bjöds på en magnifik bankett i samband med den officiella invigningen av järnvägsnätet. Med tiden förlorade Bergman sitt grepp om gruvbolaget till staten och LKAB, och slottet övergick i annan ägo. Under stora delar av 1900-talet förföll byggnaden delvis och användes under perioder som enkla administrativa kontorslokaler. På senare decennier har dock LKAB insett byggnadens enorma kulturhistoriska värde och genomfört noggranna restaureringar. Trots att byggnadens interiör idag oftast är reserverad för specifika bolagsevenemang och slutna sällskap, är den välbevarade exteriören och den lummiga, kringliggande engelska parkmiljön väl värd en grundlig exkursion. Att promenera framför denna massiva och överdådigt utsmyckade träbyggnad ger besökaren ett högst konkret och tankeväckande perspektiv på de astronomiska rikedomar som järnmalmen så snabbt genererade under industrialiseringens barndom. Det är en spännande, visuell och mycket påtaglig påminnelse om en brutal men fascinerande svensk industrihistoria som är mycket lätt att uppleva för alla som valt en ställplats Gällivare.
Fjällnäsvägen, 982 39 Gällivare
Abborrträsk frälsehemman för dig med ställplats i Gällivare
Ett av Lappmarkens äldsta bevarade nybyggen från 1757
För den som söker en genuint djupgående förståelse av regionens äldre agrarhistoria och statens kolonisationspolitik rekommenderas starkt en utflykt till Abborrträsk frälsehemman. Detta är en fantastisk och mycket välbevarad historisk sevärdhet som är mer än väl värd den korta avstickaren och skogspromenaden från din ställplats Gällivare. Hemmanet anlades officiellt redan år 1757 djupt inne i den vidsträckta och väglösa skogen söder om Gällivare, och anläggningen representerar en av de absolut tidigaste och mest kompletta historiska bosättningarna i området. Detta nybygge skedde under en specifik politisk epok då den svenska staten, genom upprepade Lappmarksplakat, aktivt uppmuntrade bönder och nya bosättare att lämna kusten och slå sig ner i inlandet. Målet var att utöka det svenska territoriets produktiva jordbruksmark och därmed statens skatteintäkter. För att locka bönder till dessa extremt karga och arbetskrävande marker erbjöds de upp till femton år av total skattefrihet, med det absoluta förbehållet att de kontinuerligt röjde skog, bröt ny åkermark och byggde rejäla boningshus. Abborrträsk var dock mycket speciellt i sin byråkratiska utformning; det fungerade nämligen som ett så kallat frälsehemman. Detta innebar i praktiken att skatten till kronan inte betalades i form av pengar, spannmål eller smör, utan istället reglerades genom tunga fysiska dagsverken. I detta specifika fall rörde det sig uteslutande om extremt krävande och logistiskt komplicerade malmtransporter. Nybyggarna var ålagda att med hjälp av inköpta renar, eller i bästa fall starka hästar, dra slädar lastade med järnmalm från de allra första och trevande brytningsförsöken i Malmberget ner till de avlägsna masugnarna närmare kusten, såsom Strömsund eller Selet, en resa som tog veckor i anspråk över frusna myrar och sjöar. Gården ägs och underhålls numera pietetsfullt av Gellivare sockens hembygdsförening och ligger naturskönt och isolerat inbäddad i Peltovaara ekopark, vilket ger besökaren en sann känsla av hur tyst och ensligt livet måste ha varit för 250 år sedan. Framemot slutet av 1800-talet kom platsen dock att spela en ny och oväntad roll i den allra tidigaste svenska fjällturismens historia. Svenska Turistföreningen (STF), som hade bildats 1885 för att främja turism i landet, insåg tidigt potentialen i Lapplandsfjällen. År 1891 anlade föreningen en av sina absolut första spångade och rösade vandringsleder precis förbi denna gård. Leden fick det enkla namnet Turistleden och sträckte sig från järnvägsstationen i Gällivare hela vägen in mot Stora Sjöfallet. I en bevarad och varsamt restaurerad gammal rastkoja på området kan uppmärksamma besökare än idag tyda åldrade inskriptioner och omsorgsfullt inristade namn i timmerväggarna från äventyrliga borgarklassvandrare på 1890-talet. Att strosa runt på tunet i Abborrträsk, se de gamla slåtterängarna och granska timringstekniken ger en sällsynt och djupt gripande möjlighet att reflektera över de extrema livsvillkor och det omänskliga slit som de första nybyggarna dagligen stod inför. Här smälte överlevnadsjordbruk, primitivt skogsbruk och nationens tidiga industriella logistik samman i en daglig kamp. Det är en rofylld, melankolisk och historiskt extremt laddad plats som utgör en mycket minnesvärd dagsutflykt för dig som värdesätter friheten och flexibiliteten på en ställplats Gällivare.
Peltovaara, Gällivare
Nautanen koppargruva som dagsutflykt från din ställplats i Gällivare
Spökstaden i skogen och gruvindustrins flyktiga natur
Bara en dryg mil utanför centralorten, väl inom räckhåll för en fascinerande halvdagsutflykt från din valda ställplats Gällivare, ligger ruinerna av Nautanen koppargruva. Detta är en av Norrbottens mest fängslande industrihistoriska platser, en veritabel spökstad mitt ute i den täta barrskogen som bär vittnesbörd om både mänsklig handlingskraft och den råvarubaserade ekonomins brutala flyktighet. Historien om Nautanen tog sin början år 1898 när en privatperson gjorde fynd av ovanligt rika kopparmalmsådror i området. Upptäckten väckte omedelbart stor uppmärksamhet i finansiella kretsar, och redan år 1902 bildades Nautanens Kopparfält AB med massivt kapital från investerare i södra Sverige. Bolaget hade grandiosa planer och inledde omedelbart en extremt storskalig och kostsam uppbyggnad av infrastrukturen. Inom loppet av ett par år förvandlades den tysta skogen till ett pulserande och högljutt industrisamhälle. Man uppförde en enorm anrikningsverksbyggnad, maskinhus, smedjor, ett eget elverk och inte minst en imponerande nio kilometer lång linbana av stål som transporterade malmen direkt från gruvområdet till den nybyggda järnvägsstationen i Koskullskulle. Parallellt med industribyggnaderna uppstod snabbt ett komplett samhälle för de anställda. På kort tid byggdes ett fyrtiotal bostadshus som kom att hysa över 400 invånare. Nautanen blev ett levande lokalsamhälle komplett med en egen skola för barnen, en handelsbod för dagliga inköp, ett bageri som försåg arbetarna med färskt bröd och till och med en egen läkarmottagning för att hantera de frekventa och ofta allvarliga arbetsplatsolyckorna. Livet i Nautanen var intensivt och framtidstron tycktes omättlig under de första åren. Men de geologiska undersökningarna hade varit bristfälliga. Det visade sig snart att kopparmalmen, trots att den var av hög kvalitet, inte låg i stora sammanhängande kroppar som i Gällivare eller Kiruna, utan var spridd i små, svårbrytna och djupt liggande ådror. Brytningen blev snabbt mycket dyrare än kalkylerat. När sedan de globala kopparpriserna på världsmarknaden plötsligt kraschade dramatiskt åren 1907-1908, var katastrofen ett faktum. Bolagets ekonomi kollapsade totalt och verksamheten lades ner lika snabbt och brutalt som den hade startats. År 1908 tystnade maskinerna för gott, bara sex år efter att bolaget bildats. Efter konkursen fanns det ingen anledning för befolkningen att stanna kvar i skogen. I ett desperat försök att rädda värden demonterades linbanan och maskinerna såldes som skrot. Bostadshusen, som var solida timmerbyggnader, monterades ner stock för stock eller drogs iväg hela på enorma hästslädar över vinterns snötäcke för att återuppföras i det expanderande Malmberget. Idag, drygt hundra år senare, har naturen till stor del återtagit platsen. Kvar finns ett vidsträckt och tyst ruinlandskap av massiva betongfundament, djupa vattenfyllda gruvschakt, rostiga maskindelar och stora, sterila slagghögar. Att vandra genom Nautanen på de anlagda stigarna, läsa på informationsskyltarna och betrakta de monumentala ruinerna är en kuslig men oerhört lärorik upplevelse. Det är en fysisk påminnelse om drömmar som brast och den tidiga industrins skoningslösa villkor. Ett besök vid dessa ruiner rekommenderas varmt och är en historisk djupdykning lätt tillgänglig från din ställplats Gällivare.
Nautanen, Gällivare
Gällivare gamla järnvägsstation nära din ställplats i Gällivare
Ett arkitektoniskt nav som formade en hel regions framtid
En av de absolut viktigaste och mest monumentala historiska byggnaderna i centralorten, belägen inom bekvämt gångavstånd från mången central ställplats Gällivare, är Gällivare järnvägsstation. För att till fullo förstå Gällivares existens och snabba förvandling från en liten isolerad samisk kyrkby till ett internationellt betydande industriellt nav, måste man betrakta historien genom denna byggnads storslagna tegelväggar. Stationen är inte bara en knutpunkt för logistik, utan utgör själva den fysiska manifestationen av statens närvaro i vildmarken. Byggnaden uppfördes mellan åren 1893 och 1894 och stod helt färdig lagom till den officiella och mycket pampiga invigningen av Malmbanans norra sträckning till Narvik, en ceremoni som leddes av kung Oscar II personligen. Stationen ritades av Statens Järnvägars eget arkitektkontor under överinseende av tidens ledande arkitekter. Den uppfördes i en imposant och för regionen helt främmande nationalromantisk tegelarkitektur, präglad av röda tegelfasader, robusta stensocklar och vackert välvda fönsterpartier. Beslutet att bygga en så massiv och påkostad station mitt ute i ödemarken var i allra högsta grad ett strategiskt och politiskt uttalande från den svenska staten. Den signalerade en orubblig tro på regionens framtida industriella potential och visade på statsmaktens ingenjörsmässiga överlägsenhet. Före järnvägens ankomst var Gällivare i princip endast bebyggt kring kyrkan och var till stor del avskuret från omvärlden under de perioder då vattendragen varken bar slädar eller båtar. Med stationens öppnande förändrades allt i grunden. Malmtågen från Malmberget kunde nu oavbrutet rulla mot isfria hamnar, och en stadig ström av nybyggare, arbetare, handelsmän och tidiga turister strömmade ut på perrongen. Under 1900-talets början fick stationen en än mer central roll när inlandsbanan knöts samman med Malmbanan just här, vilket gjorde Gällivare till en av norra Skandinaviens absolut viktigaste järnvägsknutar. Byggnaden blev snabbt ortens självklara sociala och ekonomiska centrum, kompletterad med ett närliggande järnvägshotell för det växande antalet affärsresenärer. Under andra världskriget kom denna strategiska knutpunkt dock att spela en mörkare och mycket debatterad roll i den svenska historien. På grund av sitt geografiska läge tvingades stationen i Gällivare bli en central passage för den omfattande och kontroversiella permittenttrafiken. Hundratals tåg passerade under krigsåren med tyska soldater och krigsmateriel på väg till och från det ockuperade Norge, vilket skapade en mycket spänd och övervakad stämning i orten under flera år. Att idag ta en promenad förbi den välbevarade stationsbyggnaden från sin ställplats Gällivare är att vandra rakt genom en portal av svensk modern historia. Byggnaden står kvar, solid och vacker, som ett evigt bevis på den tid då järnvägen var nationens blodomlopp och grundförutsättningen för det svenska industriundret. Det är en arkitektonisk och historisk pärla som förtjänar att beundras på nära håll.
Centralplan 2, 982 31 Gällivare
Kaptensgropen i Malmberget för dig med ställplats i Gällivare
Det sjunkande samhället och gruvans obönhörliga expansion
En utflykt som erbjuder ett minst sagt svindlande och industrihistoriskt unikt perspektiv för besökare som har sin bas på en ställplats Gällivare, är Kaptensgropen i det intilliggande samhället Malmberget. Detta är inte en traditionell byggnad eller ett bevarat museum, utan snarare ett massivt, fysiskt ärr i landskapet som kontinuerligt växer. Kaptensgropen är ett storskaligt resultat av drygt hundra års intensiv och systematisk underjordsbrytning och utgör den kanske tydligaste symbolen för den brutala symbios som existerar mellan ett gruvsamhälle och dess moderbolag. Historien om "Gropen", som den kallas i folkmun, tog sin början i det tidiga 1900-talet. Under de första decennierna efter upptäckten av Kaptenslagret – en av de absolut rikaste järnmalmskropparna i området – bröts malmen i stora öppna dagbrott. Men när fyndigheterna sträckte sig allt djupare ner i berget tvingades det statliga gruvbolaget LKAB att övergå till storskalig underjordsbrytning. Den specifika brytningsmetod som valdes och som fortfarade används kallas för skivrasbrytning. Denna effektiva och högt mekaniserade metod innebär i korthet att malmkroppen sprängs sönder underifrån, varefter det ovanliggande gråberget tillåts rasa ner och fylla ut de hålrum som skapas. När hundratals miljoner ton malm över årtiondena metodiskt har avlägsnats djupt nere i bergets inre, måste ytan ovanpå obönhörligen ge vika och sjunka in. Detta var något som man var geologiskt medveten om redan från början, men kanske inte fullt ut kunde förutse de massiva sociala konsekvenserna av. Det unika och djupt tragiska med just Malmberget är att staden från allra första början, på grund av bostadsbristen och brådskan under 1800-talet, byggdes direkt ovanpå de rikaste malmkropparna. I takt med att brytningen pågick djupt nere i mörkret började marken i centrala Malmberget på 1950-talet uppvisa sprickor och storskaliga sättningar. Denna geologiska realitet har successivt skapat en gigantisk chasm som bokstavligen har delat det en gång så levande samhället i två separata delar. Framväxten av Kaptensgropen har resulterat i att över 250 kilometer av underjordiska gruvorter har skapat en krater som svalt stora delar av det historiska centrumet. Hela kvarter, affärsgator, skolor och hundratals anrika bostadshus har under årtiondena tvingats rivas och flyttas till andra delar av kommunen för att de inte skulle rasa ner i djupet. Till och med Malmbergets ståtliga kyrka fick slutligen plockas isär och flyttas för att räddas. För invånarna har detta inneburit en kontinuerlig sorg och rotlöshet; att bokstavligen se sin hembygd och sin barndoms gator ätas upp av det företag som samtidigt garanterar deras ekonomiska försörjning. Idag omgärdas den imponerande, hundratals meter djupa gropen av kraftiga stängsel och noga utplacerade seismiska mätstationer. Som besökare från din ställplats Gällivare kan du åka upp till särskilt iordningställda utsiktsplatser längs kraterkanten. Att stå där uppe, blicka ner i det hisnande och bråddjupa hålet, se sprickorna i marken och betrakta de övergivna och avspärrade gatorna som leder rakt ut i tomma intet, är en mäktig och närmast dystopisk upplevelse. Det ger en omätbar insikt i gruvindustrins ofattbara dimensioner och de uppoffringar som krävts, och fortsätter att krävas, för att förse världen med stål.
Kaptensvägen, 982 31 Malmberget