Ställplats Glasriket: Perfekta Platser för Husbil & Husvagn
Upplev Smålands Glasrike från Din Ställplats
Loading...
21 campingar i området
Ett levande kulturarv bland småländska skogar
Upptäck historiska sevärdheter nära din ställplats i Glasriket
De djupa, småländska skogarna bär på en fascinerande berättelse om glödande ugnar, hårt arbete och ett svenskt hantverk i absolut världsklass. Att utforska denna unika region med husbil, husvagn eller campervan är en upplevelse utöver det vanliga. När du stannar för natten och väljer en naturnära ställplats Glasriket, får du nämligen mycket mer än bara en trygg plats att parkera på. Du kliver rakt in i ett levande kulturarv där historiens vingslag ständigt gör sig påminda mellan de höga tallarna och de spegelblanka insjöarna. Småland är en region som inbjuder till upptäcktsfärder i din egen takt, och friheten med ett rullande hem gör att du kan komma riktigt nära de platser där svensk industrihistoria en gång tog sin form.
Området är givetvis synonymt med sin anrika glastillverkning, en tradition som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. Men den historiska rikedomen är betydligt mer omfattande än hyttornas sprakande eldar och skickliga glasblåsare. Här finns en djup och mångfacetterad väv av spännande tidsåldrar att nysta i. Du finner vackra, välbevarade bruksmiljöer som vittnar om artonhundratalets industriella framväxt, uråldriga slottsruiner och pampiga stenkyrkor. Dessutom kantas vägarna av gamla järnvägsknutar och stationshus som en gång i tiden utgjorde den pulserande livsnerven för hela bygdens överlevnad och utveckling. Det är just den starka kontrasten mellan den stundtals karga, svårtämjda småländska naturen och den oerhörda skönheten i de samhällen som skapats här som gör regionen så oändligt fängslande att utforska.
Utöver glaset bjuder landskapet även på gripande berättelser om den stora utvandringen till Amerika. Många som besöker området fascineras av de historiska spår som lämnats kvar från de tuffa år då steniga åkrar och svält drev tusentals smålänningar att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Du kan vandra längs gamla utvandrarleder och besöka torpgrunder som bär på tysta, men starka minnen från en svunnen tid. Att ha en trygg och bekväm ställplats Glasriket som utgångspunkt ger dig gott om tid att verkligen fördjupa dig i dessa fängslande levnadsöden utan att behöva stressa vidare till nästa inbokade hotell.
Den absolut största fördelen med att semestra i husbil eller husvagn är just den totala friheten att styra över sin egen tid. Genom att basera din vistelse på en centralt belägen ställplats Glasriket har du alltid nära till nästa stora historiska äventyr. Många av dessa uppställningsplatser är strategiskt och vackert belägna i direkt anslutning till kulturhistoriska miljöer. Tänk dig att vakna tidigt på morgonen, brygga en kopp rykande färskt kaffe och avnjuta den i husbilsdörren med oslagbar utsikt över en stilla damm vid ett gammalt järnbruk eller en pampig herrgård. Därefter är det bara att snöra på sig promenadskorna och ge sig ut för att utforska gårdagens stordåd, bokstavligt talat runt knuten.
Att planera sin rutt genom landskapet blir en stämningsfull resa genom tiden. Vägarna som slingrar sig förbi faluröda stugor med vita knutar, de karaktäristiska, milslånga stenmurarna och den djupa granskogen binder varsamt samman dåtid med nutid. Oavsett om du är en inbiten historiefantast som vill djupdyka i de industriella rötterna och lära dig allt om hur glasmassan en gång formades, eller om du helt enkelt bara uppskattar att vistas i vackra, historiska miljöer under din semester, väntar oförglömliga upplevelser. Varje stopp längs vägen erbjuder ett nytt kapitel i den småländska historieboken.
För att göra din resa så innehållsrik, intressant och smidig som möjligt följer här ett noggrant urval av områdets absolut mest fascinerande historiska pärlor. Att veta vilka sevärdheter som är värda ett besök är nyckeln till en lyckad husbilssemester. Låt denna sammanställning bli din inspirerande guide till svunna tider, och ett perfekt verktyg för att planera morgondagens spännande utflykter när du har parkerat för kvällen på din utvalda ställplats Glasriket. Utforska listan nedan, plotta in dina favoriter på kartan och gör dig redo för en semester där historien ständigt är närvarande.
Granhults kyrka
Sveriges äldsta träkyrka och ett monument över folkligt motstånd
Granhults kyrka, fridfullt belägen i Uppvidinge kommun, är inte bara en av Sveriges äldsta bevarade träkyrkor, utan också en oerhört viktig symbol för den småländska allmogens beslutsamhet och civilkurage. Enligt moderna och mycket exakta dendrokronologiska undersökningar, där man analyserar trädens årsringar i byggnadsmaterialet, kan kyrkans äldsta timmerstockar dateras till exakt år 1229. Denna medeltida tidsperiod präglades av en successiv övergång från hedendom till kristendom i de djupa småländska skogarna, och byggnaden är ett exceptionellt exempel på tidig svensk timmerarkitektur. Kyrkan har överlevt århundraden av krig, bränder och inte minst det byråkratiska hotet från staten, tack vare en unik kombination av folkligt motstånd och historiska tillfälligheter. Under det tidiga 1830-talet drev den inflytelserika biskopen och författaren Esaias Tegnér igenom ett storskaligt moderniseringsprojekt. Han beordrade att många av de små, mörka och förfallna medeltidskyrkorna i Småland skulle rivas till förmån för nya, ljusa och rymliga stenkyrkor, vilka i folkmun kom att kallas för Tegnérlador. Församlingen i Granhult ställdes inför ett ultimatum, men vägrade blankt att hörsamma denna strikta rivningsorder. Istället för att se sin historiska helgedom jämnas med marken, gick församlingsborna samman i en extraordinär insats. De samlade in egna medel och köpte formellt loss kyrkobyggnaden på auktion. För att kringgå de byråkratiska reglerna omvandlade de därefter kyrkan till ett sockenmagasin för spannmål, vilket i praktiken räddade den från total förstörelse. Idag är byggnaden sedan länge kärleksfullt återställd till sin ursprungliga kyrkliga funktion och förvaltas med stor antikvarisk omsorg. Exteriört präglas byggnaden av sina handkluvna, spånklädda fasader som tjärats under århundraden, samt det branta taket som utformades för att snabbt leda bort de tunga småländska snömassorna. Strax intill kyrkobyggnaden reser sig en traditionell, fristående klockstapel i trä. Invändigt domineras det intima och stillsamma kyrkorummet av mycket omfattande tak- och väggmålningar. Dessa tillkom primärt under 1700-talet och är skickligt utförda av målarmästaren Johan Christian Zschotzscher. Målningarna illustrerar dramatiska bibliska motiv i rik detalj och fungerade som den tidens visuella pedagogiska verktyg för en församling där läskunnigheten ofta var begränsad. Rent konstruktionsmässigt är kyrkan byggd av knuttimrade massiva furustockar, och man kan än idag se de exakta yxhuggen från de medeltida timmermännen, den så kallade sprätthuggningen. Detta har gjort kyrkan till en ovärderlig resurs för modern byggnadshistorisk forskning kring förindustriella hantverkstekniker. Att besöka Granhult ger en ofiltrerad, saklig och djupt gripande inblick i det medeltida bondesamhället. När du planerar din resa och väljer ut en naturnära ställplats i Glasriket, kan den norra delen av regionen erbjuda en strategisk och historiskt mättad utgångspunkt för att utforska detta unika nationella monument.
Granhult, 364 95 Norrhult
Lessebo handpappersbruk
Obruten papperstillverkning från 1700-talet i klassisk bruksmiljö
Lessebo handpappersbruk är ett av de mycket få kvarvarande kommersiella handpappersbruken i hela Europa och representerar en helt obruten industrihistorisk tradition som spänner över flera århundraden. Bruket etablerades ursprungligen som ett järnbruk år 1658, under en tid då den svenska stormakten hade ett omättligt behov av järn och kanoner till sina många militära kampanjer på den europeiska kontinenten. På grund av en successivt vikande lönsamhet inom den lokala järnhanteringen, delvis orsakad av brist på myrmalm och konkurrens från modernare anläggningar, inleddes istället en storskalig papperstillverkning på platsen år 1719. Detta strategiska skifte initierades under det Stora nordiska krigets slutskede, och sedan dess har tillverkningen av exklusivt handgjort papper pågått kontinuerligt i samma historiska produktionslokaler. Papperet tillverkas än idag uteslutande av högkvalitativ bomullslump och linnelump, vilket är textilrester som genomgår en noggrann sortering och nedbrytning i en så kallad holländare. Denna traditionella råvara ger slutprodukten en betydligt högre kvalitet, oslagbar slitstyrka och en exceptionell åldersbeständighet jämfört med modernt papper som baseras på kemiskt nedbruten trämassa. Själva tillverkningsprocessen är extremt arbetsintensiv, strikt hantverksmässig och följer metodiskt de exakta historiska arbetsmomenten från tidigt 1700-tal. Arbetet vid papperskaret, formen, leds systematiskt av kyparen, som är den mästare som doppar den finmaskiga mässingsformen i den blöta pappersmassan. Med exakta, invanda och rytmiska skakningar fördelar kyparen fibrerna jämnt och skapar det enskilda pappersarket. Därefter tar guskaren vid för att med stor precision och varsamhet överföra det extremt sköra, våta arket till fuktiga yllefiltar för en första vattendränerande pressning. Slutligen ansvarar läggaren för att arken separeras, varpå papperet hängs upp för att lufttorka mycket långsamt på brukets enorma, välventilerade torkvindar. Under århundradenas lopp har Lessebo handpappersbruk levererat sitt unika papper till en lång rad historiskt betydelsefulla personer, vetenskapsmän, myndigheter och institutioner. De litterära giganterna August Strindberg och Vilhelm Moberg skrev flera av sina absolut mest ikoniska och kända verk på specialbeställt och vattenmärkt papper från just Lessebo. Bruket tillverkar dessutom fortfarande officiellt dokumentpapper för den svenska staten, bland annat papperet som används till regeringens officiella utnämningar, utländska diplom och statliga hedersutmärkelser. Anläggningen innefattar inte bara själva papperskvarnen, utan även historiska arbetarbostäder, äldre ekonomibyggnader och en välbevarad herrgårdsmiljö som tillsammans bevarar den traditionella och hierarkiska bruksmiljön på ett mycket objektivt och åskådligt sätt. För dig som reser med husbil och har parkerat på en bekväm ställplats i Glasriket erbjuder Lessebo en centralt belägen, djupt fascinerande och taktil sevärdhet. Att få observera och förstå papperstillverkningen i realtid ger en konkret och saklig insikt i det extremt krävande hantverk som bokstavligen lade grunden för administrationen av det svenska riket och det moderna informationssamhället.
Storgatan 79, 360 50 Lessebo
Kyrkeby bränneri
Sveriges äldsta bevarade ångbränneri och potatisens historiska roll
Kyrkeby bränneri, naturskönt och strategiskt beläget i Vissefjärda i Emmaboda kommun, är Sveriges i särklass äldsta och mest kompletta bevarade ångbränneri. På grund av sitt enorma industrihistoriska värde förklarades anläggningen formellt som ett statligt byggnadsminne år 2000 av Riksantikvarieämbetet. Den skriftliga historiska dokumentationen rörande brännvinstillverkning på just Kyrkeby gård sträcker sig hela vägen tillbaka till 1770-talet. Det var under denna expansiva agrara period som den lokala kronofogden Gösta Persson etablerade det allra första destilleriet på platsen, ursprungligen drivet med enklare vedeldade pannor. Den massiva och robusta industriella anläggning som finns bevarad och är tillgänglig för allmänheten idag uppfördes dock primärt under 1850-talet. Detta decennium representerar ett mycket tydligt teknikskifte över till den industriella epoken i Sverige, där mekaniseringen började förändra jordbrukets förutsättningar i grunden. År 1855 installerades bränneriets allra första ångmaskin, vilket omedelbart möjliggjorde en kraftigt uppskalad, kontinuerlig och mycket mer effektiv produktion av starksprit baserad på nyskördad potatis. Under det sena 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet var potatisbrännvin inte bara en dryck, utan en helt avgörande nationalekonomisk komponent i den småländska jordbruksekonomin. De lokala brännerierna, likt Kyrkeby, fungerade ofta i direkt och absolut symbios med det kringliggande lantbruket. Det var ett slutet ekologiskt och ekonomiskt system där restprodukten från själva destillationen, den så kallade dranken, användes som ett extremt näringsrikt och varmt djurfoder till gårdens omfattande boskap, vilket i sin tur gav mer gödsel till potatisåkrarna. Tillverkningen av brännvin var under denna tid kraftigt reglerad, och staten hade kontrollörer stationerade på bruket för att säkerställa att skatteintäkterna flöt in som de skulle. Kyrkeby bränneri hölls anmärkningsvärt nog i aktiv kommersiell drift ända fram till 1971, då det statliga monopolet AB Vin & Sprit av strikt rationaliseringsskäl strategiskt valde att avveckla de allra sista småskaliga råbrännerierna i hela landet. Istället för att gå det vanliga ödet till mötes och rivas eller demonteras för skrot, bevarades lyckligtvis hela anläggningen intakt, till stor del tack vare lokalt engagemang. Idag framstår bränneriet som en enastående industrihistorisk tidskapsel, frusen i tiden och helt komplett med gamla nitade ångpannor, enorma mäskkar i trä som rymmer tusentals liter, komplicerade originaldestillationsapparater i koppar och en fullt fungerande, massiv ångmaskin från 1900-talets allra första början. Om du utgår från en utvald ställplats i Glasriket är Vissefjärda och Kyrkeby ett synnerligen lärorikt, tekniskt intressant och historiskt tungt stopp på rutten. Det minutiösa och faktamässiga bevarandet av den tekniska maskinparken och de tillhörande produktionsbyggnaderna gör Kyrkeby bränneri till ett av de mest autentiska och fängslande industrimuseerna i hela landet.
Kyrkeby 104, 361 94 Vissefjärda
Kosta gamla bruksmiljö
Det svenska glasrikets absoluta vagga och historiska hjärta
Kosta gamla bruksmiljö utgör själva kärnan, det historiska fundamentet och ursprunget till hela den svenska glasindustrins omfattande utveckling i Småland. Glasbruket i Kosta grundades redan år 1742 på direkt initiativ av de båda framstående landshövdingarna och tidigare militärerna Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein. Ortens numera världsberömda namn skapades mycket logiskt och pragmatiskt genom en direkt sammanslagning av de första stavelserna i de båda grundarnas adliga efternamn. Det specifika valet av geografisk plats var ingen slump, utan styrdes uteslutande av den extremt goda och till synes outtömliga tillgången på tät skog i det lokala närområdet. Denna skog var en absolut teknisk och ekonomisk nödvändighet för att man kontinuerligt skulle kunna elda de stora, oerhört energikrävande smältugnarna dygnet runt, året om. Dessutom var tillgången på kvartssand från de lokala sjöarna en bidragande faktor under de tidiga åren. Kosta är därmed i dagsläget landets överlägset äldsta glasbruk som fortfarande befinner sig i kontinuerlig drift, men det är i synnerhet den omgivande, bevarade historiska bruksmiljön som ger dagens besökare den allra viktigaste historiska kontexten. Under både 1700- och 1800-talet, långt innan det moderna välfärdssamhället tog form, fungerade ett svenskt brukssamhälle i mångt och mycket som ett helt eget, slutet mikrosystem. Den lokala brukspatronen styrde med järnhand och ansvarade inte bara finansiellt för själva produktionen, utan för i stort sett allt i arbetarnas liv. Detta inkluderade uppförande av arbetarbostäder, drift av den lokala skolan, tillhandahållande av rudimentär sjukvård, fattigvård för de äldre, och grundläggande butiksförsörjning genom den egna bruksboden. Runt de heta, dånande glasugnarna i Kosta växte successivt ett helt och hållet specialiserat samhälle fram. Den sociala och socioekonomiska hierarkin var extremt tydlig; glasmästarna, som ofta rekryterades från Böhmen eller Tyskland och besatt den hemliga kunskapen om glasets kemi, betraktades som arbetararistokrati och åtnjöt stora privilegier, medan de lokala inbärare och hyttpojkar stod längst ner på samhällsstegen. Flera av de ursprungliga och tidiga byggnaderna från denna formativa epok finns alltjämt mycket välbevarade idag. Detta inkluderar bland annat de karaktäristiska faluröda arbetarlängorna med sina små täppor där glasblåsarna odlade sina grönsaker, den ståtliga och extremt representativa herrgården som uppfördes i nyklassisk stil under 1840-talet, samt ett flertal äldre förvaltningsbyggnader och magasin. Dessa fysiska strukturer speglar otroligt tydligt och obarmhärtigt den skarpa klasskillnad som präglade hela det tidiga industriella Sverige. För de många intresserade besökare som väljer att boka in sig och parkera vid en central ställplats i Glasriket just i eller kring Kosta, ges en helt optimal möjlighet att sakligt studera ortens tekniska, arkitektoniska och sociala utveckling till fots.
Stora vägen 96, 360 52 Kosta
Klavreströms bruk
Från militär järnhantering till ett fascinerande industrihistoriskt museum
Klavreströms bruk, strategiskt och naturskönt beläget vid Mörrumsån i norra delen av Uppvidinge kommun, är ett betydande, omfattande och mycket välbevarat industrihistoriskt minnesmärke som med stor tydlighet belyser Smålands tidiga och mycket intensiva järnhantering. Långt innan den moderna, designinriktade glasindustrin kom att totalt dominera regionens ekonomi och internationella rykte, var det utvinningen och framställningen av järn som utgjorde den absoluta finansiella ryggraden i stora delar av det småländska landskapet. Järnbruket i Klavreström grundades formellt år 1736 av löjtnant Lars Silfversparre, en militär som såg den stora ekonomiska potentialen i de lokala naturresurserna. Verksamheten baserade sig inledningsvis uteslutande på en rik tillgång av lokal myrmalm och sjömalm. Denna malm utvanns under extremt slitsamma förhållanden från de kalla bottnarna i de omgivande sjöarna under vinterhalvåret, och kombinerades med den mycket omfattande tillgången på omkringliggande skog som krävdes för en storskalig, dygnet-runt-framställning av träkol i de rykande kolmilorna. Under brukets allra första decennier tillverkades i första hand smidbart stångjärn i de tunga stångjärnshammarna, vilket var en mycket viktig svensk exportvara. Verksamheten utvecklades sedermera kraftigt under 1700-talet, och bruket tilldelades ett åtråvärt och lukrativt statligt privilegium för att industriellt gjuta kanoner och kanonkulor till den svenska krigsmakten. Denna militära produktion var avgörande för finansieringen av brukets expansion och upprätthölls kontinuerligt under en stor del av 1700-talet, en period fylld av geopolitiska spänningar. När den statliga efterfrågan på tung krigsmateriel så småningom minskade i takt med att krigen ebbade ut, övergick produktionen helt naturligt och nödvändigt till mer civila gjutjärnsprodukter för den växande inre marknaden. Det var under denna fredligare, men likväl industriellt intensiva epok som tillverkningen av de berömda Klavreströmskaminerna tog sin början. Dessa tunga, vackert dekorerade gjutjärnsspisar, tillsammans med diverse robusta jordbruksredskap, grytor och pannor, blev snabbt mycket viktiga nationella produkter som spreds över hela landet. Brukets aktiva kommersiella drift lades slutgiltigt ned under 1970-talets strukturomvandling, då den internationella konkurrensen blev för övermäktig för många mindre svenska gjuterier. Men de historiska kärnbyggnaderna, masugnen och gjuteriet har lyckligtvis räddats undan förfall, konserverats professionellt och omsorgsfullt rustats upp av lokala entusiaster och stiftelser. Idag hyser det enorma och stämningsfulla gamla gjuteriet ett omfattande, detaljerat och högst informativt bruksmuseum. För historieintresserade besökare som noggrant har valt ut en rofylld ställplats i Glasriket kan en dagsutflykt norrut till Uppvidinge och historiska Klavreström varmt rekommenderas. Att objektivt och på plats undersöka den äldre järnbruksepoken ger en mycket nödvändig och djupgående historisk kontext för att fullt ut förstå de ekonomiska och geologiska mekanismerna bakom regionens framväxt, och varför industrin senare kom att tvingas skifta över till den glasproduktion vi ser idag.
Klavreström, 364 40 Klavreström
Bergdala glasbruk
Ett levande trähusbruk och hemvisten för den klassiska blå kanten
Bergdala glasbruk utgör ett absolut unikum inom den svenska glashistorien och erbjuder en djupt autentisk tidsresa direkt tillbaka till det sena 1800-talets industriella Småland. Glasbruket etablerades ursprungligen år 1889 i en tid då efterfrågan på bruksglas och fönsterglas exploderade över hela den europeiska kontinenten. Det som gör Bergdala exceptionellt och av enormt kulturhistoriskt värde idag är dess fysiska arkitektur; det är det enda kvarvarande och fullt aktiva glasbruket i hela regionen som alltjämt inryms i sina ursprungliga, monumentala träbyggnader. Denna typ av byggnadskonstruktion var standard under 1800-talet på grund av den billiga tillgången på virke, men kom med en fruktansvärd baksida. Kombinationen av extrem hetta från de öppna glasugnarna, flygande gnistor och snustorra träväggar gjorde bränder till en konstant och förödande realitet i Glasriket. Nästan alla andra historiska glasbruk har vid någon tidpunkt brunnit ned till grunden och sedermera återuppbyggts i mer brandsäkra material som tegel eller betong. Att Bergdala har överlevt intakt är därför inget mindre än ett industrihistoriskt mirakel. Den stora hyttan, byggd i grovt timmer och målad i den klassiska falu rödfärgen, skapar en rustik, varm och nästan sakral atmosfär när ljuset silar in genom de dammiga fönstren och träffar de glödande glasämnena. Historiskt sett har Bergdala framför allt gjort sig känt för tillverkningen av traditionellt, stryktåligt bruksglas anpassat för de svenska hushållens vardag. Deras i särklass mest ikoniska och långlivade produkt är den berömda serien med den invalsade 'Blå kanten', samt dess syskonkollektion med röd kant. Denna enkla men geniala design, bestående av tjockt klarglas krönt med en tydlig, färgstark rand, blev under 1900-talet synonymt med svensk hembygd och funktionalism. Tillverkningsmetoden för dessa pjäser kräver stor yrkesskicklighet, där färgsträngen måste appliceras på det varma klarglaset i exakt rätt ögonblick för att smälta in perfekt utan att förlora sin skarpa kontur. Arbetet inne i hyttan sker idag på exakt samma sätt som det gjorde för över hundra år sedan. Hyttlaget arbetar i en tyst, invand och synkroniserad koreografi där mästaren, anfångaren och inbäraren kommunicerar genom blickar och diskreta gester över det dånande ljudet från ugnarna. Förutom själva hyttan hyser bruksområdet också historiska lagermagasin och gamla arbetarbostäder som vittnar om brukssamhällets täta sociala väv. Om du har ställt upp din husbil på en närliggande ställplats i Glasriket, är ett besök på Bergdala ett absolut måste. Att kliva in i den varma, doftande trähyttan ger en oöverträffad, saklig och extremt närvarande förståelse för de historiska arbetsvillkoren som formade regionens världsomspännande rykte.
Bergdalavägen 39, 360 51 Hovmantorp
Klasatorpet i Långasjö
Ett genuint fönster mot 1800-talets utvandring och bondesamhällets hårda realitet
Klasatorpet, tyst och ensligt beläget i skogarna utanför Långasjö, är inte bara ett exceptionellt välbevarat 1800-talstorp, utan också en central plats för den moderna svenska historieskrivningen kring den stora emigrationen till Nordamerika. Torpet uppfördes ursprungligen under 1800-talets första hälft, en period som präglades av en dramatisk befolkningstillväxt i det fattiga Sverige. Denna demografiska explosion, i kombination med Smålands karga, extremt steniga och svårodlade moränjordar, ledde till en utbredd och djupgående fattigdom. Klasatorpet representerar på ett exakt och oförfalskat sätt de brutala levnadsvillkor som de obesuttna, det vill säga torpare, backstugusittare och statare, tvingades uthärda. Torpmiljön består av en klassisk, låg ryggåsstuga med torvtak, omgärdad av små, oregelbundna åkerlappar som bokstavligen brutits för hand ur den envisa stengrunden, samt enklare ekonomibyggnader som ladugård och visthusbod. Den historiska autenticiteten och den karga skönheten hos Klasatorpet gjorde att det under tidigt 1970-tal handplockades av den legendariske filmregissören Jan Troell. Platsen valdes ut för att representera 'Korpamoen', huvudkaraktärerna Karl-Oskars och Kristinas karga hem i den filmatiserade storproduktionen av författaren Vilhelm Mobergs epos Utvandrarna. Under filminspelningen återskapades gårdsmiljön in i minsta detalj för att spegla de fruktansvärda nödåren mellan 1867 och 1869, då missväxt och svält till slut drev hundratusentals smålänningar att överge sina hem och riskera allt på en livsfarlig resa över Atlanten mot ett oviss hopp i Minnesota. Idag fungerar Klasatorpet som ett mycket uppskattat och levande friluftsmuseum under sommarhalvåret. Besökare kan kliva in i den trånga, sotiga stugan, insupa doften av tjära och rök, och betrakta de tidstypiska bruksföremålen, de handvävda textilierna och de grova trämöblerna. Utställningarna på området belyser inte bara filmhistorien, utan fokuserar framför allt på att förmedla renodlad, objektiv historisk fakta kring emigrationsvågen som förändrade Sverige i grunden. Man får lära sig om torparkontraktens hårda dagsverkessystem, självhushållningens absoluta nödvändighet och kvinnornas tunga dubbelarbete. För den historieintresserade resenären som har installerat sig på en naturskön ställplats i Glasriket, erbjuder en avstickare till Långasjö och Klasatorpet en djupt tankeväckande kontrast till regionens industriella glashistoria. Det är en gripande och nödvändig påminnelse om de sociologiska och agrikulturella faktorer som definierade landskapet innan industrialiseringen tog fart på allvar.
Klasatorpet, 361 95 Långasjö
Boda glasbruk
Från skogsbrukets pionjärer till den moderna glaskonstens revolution
Boda glasbruk, beläget i Emmaboda kommun, representerar en av de mest fascinerande och omvälvande historiska epokerna inom svensk industri- och designhistoria. Bruket grundades år 1864 av de båda framsynta vidahandlarna, det vill säga skogshandlarna, R.W. Scheutz och Johan Widlund. Deras ursprungliga affärsidé var strikt ekonomisk och pragmatisk; de hade tillgång till enorma, avverkade skogsarealer i närområdet och insåg att det mest lönsamma sättet att förädla spillvirket och trädgrenarna var att använda dem som bränsle i en egen glasugn. Vid denna tid producerades främst enklare fönsterglas, buteljer och hushållsglas för en snabbt växande inhemsk marknad. Under sent 1800-tal gynnades Boda enormt av den pågående utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet. Järnvägens ankomst möjliggjorde en effektiv, säker och storskalig export av sköra glasprodukter över hela landet, vilket ledde till en stabil ekonomisk expansion och att ett fullskaligt brukssamhälle med arbetarbostäder, skola och affär snabbt växte upp runt hyttan. Men Bodas absolut största historiska avtryck, det som för alltid skrev in bruket i de internationella designhistoriska böckerna, inträffade under 1950- och 1960-talen. Under ledning av den visionäre och radikale disponenten Erik Rosén, anställdes unga, oetablerade konstnärer som Erik Höglund och Monica Backström. Dessa formgivare valde medvetet att bryta brutalt mot det tidigare idealet av tunt, felfritt och aristokratiskt kristallglas som hade dominerat den svenska glaskonsten. Istället introducerade de ett rustikt, färgstarkt och medvetet 'operfekt' glas fyllt med grova luftbubblor, asymmetriska former och instämplade sigill. Denna konstnärliga revolution fångade den rådande tidsandan av antiauktoritet och folklighet, och Bodaglaset blev en massiv försäljningssuccé över hela världen under de så kallade rekordåren. Bruket blomstrade fram till slutet av 1980-talet, men drabbades därefter extremt hårt av den internationella ekonomiska krisen och den tilltagande globaliseringen som flyttade massproduktionen till låglöneländer. Den storskaliga kommersiella driften lades till slut ned, men de imponerande och historiskt viktiga bruksbyggnaderna har bevarats för eftervärlden. Idag har det gamla fabriksområdet omvandlats till 'The Glass Factory', ett modernt, interaktivt glasmuseum som objektivt och ingående dokumenterar både brukets industriella framväxt och den designrevolution som ägde rum här. Museet rymmer enorma historiska samlingar och fungerar även som en kreativ plattform för moderna glaskonstnärer. Att besöka Boda under din resa, förslagsvis med utgångspunkt från en närliggande och bekväm ställplats i Glasriket, ger en komplett och mycket lärorik bild av hur en traditionell svensk industri under loppet av ett sekel förvandlades från renodlad överlevnadsekonomi till en världsledande aktör inom avantgardistisk konst och design.
Storgatan 5, 361 97 Broakulla

















